I slutet av 1950-talet och början av 60-talet var Sune en flitig lyssnare och gillade det han hörde. Tillsammans med sin kompis Allan Andersson bestämde han sig för att försöka starta ett band. Sune köpte en gitarr på postorder för 75 kronor och började på gehör ta ut låtar han hörde. Nästa steg blev inköp av en elgitarr på avbetalning hos Ekelunds Musikaffär.
1963 bildades The Blacksmiths och den första "stora" spelningen var i form av pausmusik på Pigalle i Nässjö dit många av dåtidens kända orkestrar kom.
"Vi övade in tio låtar och vi fick ett positivt mottagande, berättade Sune.
Ungefär samtidigt blev The Blacksmiths medlemmar i Svenska Musikerförbundet och det öppnade många dörrar. Snart kom det bokningar, så att det blev spelningar så gott som varje fredag och söndag. Med de skönsjungande tvillingarna Gerd och Bodil Thelander spred sig orkesterns popularitet. Det blev många spelningar i Småland och Blekinge och särskilt i Karlskrona blev man populära.
Blacksmiths spelade många gånger på Pigalle i Nässjö och vid en nyårsbal var man en av tre orkestrar. En annan var Berndt Enghardts från Huskvarna som hade en vokalissa som skulle bli en världskändis, Agnetha Fältskog.
Det blev ett par intensiva år och 1965 ville Gerd och Bodil satsa på sina yrkeskarriärer som frissor. Det blev en förändring som innebar med blås med sax och trumpet och nytt namn, Småländers. Det blev några år till med många nya låtar, men 1969 tog det slut. Allt har som bekant sin tid. För Sune var det en tid att minnas.
Av "tekniska skäl gick det inte att spela upp något från Blacksmiths repertoar, men Sune sjöng till eget gitarrkomp en riktig evergreen, Harry Belafontes "Jamaica Farewell".